lavieboheme

Igår skulle jag ut och springa med hundarna, sagt och gjort, när den värsta värmen har lagt sig drar jag på mig ett par fula mjukisbyxor och ger mig iväg ut i Toftestas mörka skogar. Eftersom Singha är en jakthund måste jag ha henne i koppel, vilket inte gör mig så mkt fram till att hon får upp ett spår på något fantastikst spännande och vägrar följa med mig. Tänker att "okej, det är ändå en jakthund så hon måste väl få följa det där spåret en bit. Kan ju inte slita bort henne varje gång". Singha tar därefter 3 steg innan hon plockar upp en bit hästskit och börjar lungt gå hemmåt. Så mkt för min förståelse, hon ville bara äta bajs som alla andra hundar. Trodde jag...

När vi kommit en bit inser jag att den där hästskiten är väldigt platt, och ser nästan lite hårig ut. Stannar Singha, lutar mig närmare och frågar "Singha, vad har du där?" varefter jag utbrister "OMG, It's roadkill!". Japp, då är det en platt ekorre hon släpat runt på, och bar med sig halva vägen hem innan hon la ner den på marken en stund så jag kunde slita bort henne därifrån och dra en ylande liten hund den sista kilometern.

It was a good walk.